Stress

Ett aktiverat stressystem stärker beredskapen i hela kroppen. Immunförsvaret går på högvarv, andning och puls förändras, muskler spänns och olika nervcentra ställer om till prioritering av potentiella hot. Förändringarna ger såväl (1) mer signaler in till smärtnätverket som (2) kraftigare förstärkning av den input som kommer och (3) en ökad risk för att signalerna ska misstolkas.

Kopplingen till smärta

Den ökade aktiviteten i immunförsvaret gör direkt nociceptorerna ute i kroppen känsligare, vilket ger fler signaler till ryggmärgen och smärtnätverket. De spända musklerna gör att ytterligare fler signaler skickas. I ryggmärgen har stresshormonet noradrenalin gjort att signalerna förstärks på sin resa vidare uppåt. Ytterligare förstärkning i ryggmärgen kan dessutom ha beordrats av en stressad hjärnstam. Hippocampus är ett hjärncentra som i vanliga fall kan bidra med kontextinformation, ex “den här muskelspänningen betyder hot i situation A men är normal och ofarlig i situation B”. Den funktionen dämpas av stresshormonet kortisol. Likaså dämpas pannlobens resonerande och lugnande inflytande. Andra centra blir istället mer känsliga, som hotdetektorn amygdala, thalamus som vidarebefordrar sinnesintryck och insula som bevakar organ. Konsekvensen av alla dessa mekanismer är ökad risk för smärta.

Att minska stress

Det finns många tekniker för att reglera stress i stunden och för att göra den lite mindre vanlig i livet så som det ser ut just nu.