Kunskap

Den nya kunskapen om smärtans orsaker kan minska oro och göra det lättare att undvika åtgärder som är meningslösa eller skadliga. Den ger också bakgrunden till övningarna på de andra områdena. För övningarna kring tankar och rörelser är kunskapen helt nödvändig. Felaktiga tankar kan inte identifieras utan kunskap om hur smärta fungerar. Och rörelser ska inte göras primärt “för att stärka upp en drabbad kroppsdel” utan tvärtom för att smärtnätverket ska förstå att kroppsdelen inte alls är skadad, eller åtminstone inte hjälpt av passivitet.

Kopplingen till smärta

Men utöver dessa effekter har kunskap också en direkt påverkan på risken för smärta. När vi tar till oss förklaringar om hur smärta uppstår aktiveras nämligen hjärnregioner som själva ingår i smärtnätverket. Dessa centra konsulteras innan smärtreflexen slås på eller förstärks. Dessutom kan de via egna nedåtgående banor hämma inflödet av signaler till nätverket. Tillsammans leder dessa mekanismer till en automatisk minskning av smärtrisken, helt utanför vår medvetna kontroll.

Att ta till sig kunskap

Det finns också forskning om hur kunskap bäst fastnar. Ett exempel är att låta inlärningen ske med intervall i stället för i ett svep. När man repeterar med ökande tidsavstånd blir långtidsminnet starkare. Ett annat är att aktivt försöka återkalla det man lärt sig i stället för att bara läsa om texten. Kunskapen fastnar också lättare om den presenteras på flera sätt samtidigt och när den kopplas till egna tidigare erfarenheter.